1. Historisk kontext: Berättelsen utspelar sig 1922, under höjden av jazzåldern, en period då denna genre blev enormt populär. Jazz blomstrade som en dynamisk form av musik, som bröt upp från traditionella melodier och strukturer. Det förkroppsligade en känsla av innovation och frihet, som fick stor resonans under den tiden.
2. Representation av kultur och livsstil: Jazzmusik spelade en betydande roll i olika samhälleliga miljöer som skildras i romanen, såsom de påkostade festerna som Jay Gatsby var värd för. Musiken exemplifierade atmosfären av spänning och dekadens som definierade livsstilen och kulturen för karaktärerna under det rytande tjugotalet.
3. Teckensymbolism: F. Scott Fitzgerald, författaren till The Great Gatsby, använder jazzen som en symbol för Gatsby själv. Precis som jazzmusiken utmanar konventionella normer och gränser, trotsar Gatsby sociala konventioner och de moraliska koderna för den gamla penningeliten han längtar efter att vara en del av.
4. Social kommentar: Romanen använder jazzmusik som en form av social kommentar, särskilt relaterad till de evolverande värderingarna inom tidens överklasssamhälle. Kombinationen av jazz, vanligtvis förknippad med de marginaliserade och arbetarklassen, med de rikas värld illustrerar Fitzgeralds kritik av den ihålighet och ytlighet som låg under dess fasad.
5. Teckenutveckling: Genom hela romanen sammanfaller närvaron och ljudet av jazzmusik med viktiga ögonblick av karaktärsutveckling och uppenbarelse. Till exempel inträffar det första mötet mellan Gatsby och Daisy under en fest fylld av jazzljud, vilket signalerar en förändring i deras relations bana.
Sammantaget går kopplingen mellan jazzmusik och The Great Gatsby utöver dess historiska miljö. Den fördjupar sig i djupare teman av social omvandling, kulturkritik och strävan efter autentiska känslomässiga kopplingar i en tid präglad av jakten på rikedom och materialism.