Discoscenen var förknippad med ett unikt mode och livsstil som inkluderade platåskor, klocka, glitter och flamboyanta danssteg. Discoklubbar, som Studio 54 i New York City, blev populära mötesplatser för socialister, kändisar och allmänheten.
Disco fick enorm popularitet i mitten till slutet av 1970-talet, med ikoniska låtar som "Stayin' Alive" av Bee Gees, "I Will Survive" av Gloria Gaynor och "Le Freak" av Chic som omedelbart blev hits. Genrens inflytande spred sig globalt, och discomusik blev synonymt med fester, dansklubbar och en sorglös attityd.
Men i slutet av 1970-talet började en motreaktion mot disco, med kritiker som kallade det repetitivt, ytligt och saknade konstnärliga meriter. Denna känsla kulminerade i den ökända "Disco Demolition Night" på Comiskey Park i Chicago, där tusentals discoskivor förstördes.
Trots motreaktionen lämnade disco en bestående inverkan på musik och kultur. Dess inflytande kan höras i många moderna dans- och popgenrer, och disco-eran är ofta ihågkommen som en tid av bekymmerslös njutning, pulserande mode och en övergripande hyllning till livet.