Beneatha får stående ovationer efter att hon håller ett tal om sin nyfunna identitetskänsla och stolthet över sitt afrikanska arv. Hon berättar om hur hon har kommit att omfamna sitt arv och hur hon nu är stolt över att vara en svart kvinna. Hennes tal möts av dånande applåder och stående ovationer från publiken.
Beneathas tal är ett mäktigt ögonblick i pjäsen, och det är tydligt att publiken blir rörd av hennes ord. Hennes tal är en påminnelse om vikten av självacceptans och självkärlek, och det är ett kraftfullt budskap för alla människor.