En fortsättning på tidigare imperialism :
1. Militär intervention :USA har historiskt använt militär intervention för att utöva inflytande över andra länder och för att skydda sina egna ekonomiska och politiska intressen. Detta mönster fortsätter idag, med USA som upprätthåller en betydande militär närvaro i många delar av världen.
2. Ekonomisk dominans :Den amerikanska ekonomin har varit dominerande på global nivå i många decennier. Genom sin ekonomiska makt kan USA påverka andra länders politik, ofta på sätt som gynnar amerikanska intressen på bekostnad av dessa länder.
3. Kulturellt inflytande :USA:s media, underhållningsindustrin och utbildningsinstitutioner har haft en stor inverkan på den globala kulturen och format hur människor runt om i världen tänker och agerar. Denna mjuka makt kan användas för att främja amerikanska värderingar och normer och för att främja USA:s utrikespolitiska mål.
Avgång från tidigare imperialism :
1. Multilateralism :Under de senaste decennierna har USA alltmer agerat i samförstånd med allierade och genom multilaterala institutioner som FN. Denna förskjutning bort från unilateralism antyder ett erkännande av gränserna för amerikansk makt och fördelarna med samarbete.
2. Humanitär intervention :USA har ibland använt sin militär för att ingripa i andra länder i namn av mänskliga rättigheter eller humanitära oro. Även om dessa interventioner inte alltid har varit framgångsrika, representerar de ett avsteg från den mer rent transaktionella formen av imperialism som var vanlig förr.
3. Självbestämmande :USA har stött rörelser för självbestämmande och självständighet i andra länder, även när dessa rörelser inte överensstämde med USA:s egna intressen. Detta tyder på ett engagemang för demokratiska värderingar och ett erkännande av betydelsen av ursprungsbefolkningens suveränitet.
Sammanfattningsvis fortsätter amerikansk imperialism i det förflutna att forma utrikespolitiken idag, men den dämpas också av en rad andra faktorer, inklusive multilateralism, humanitära oro och en större respekt för självbestämmande. Balansen mellan dessa olika influenser kommer sannolikt att förbli en nyckeldynamik i USA:s utrikespolitik under många år framöver.