Multiplankameran bestod av en serie glasplan, som var och en var målad med en annan del av scenen. Planen var ordnade efter varandra, där det närmaste planet var förgrunden och det längsta planet var bakgrunden. Kameran placerades sedan framför planen och flyttades framåt och bakåt för att skapa en illusion av rörelse.
När kameran rörde sig rörde sig de olika planen i olika hastigheter, vilket skapade en känsla av djup. Till exempel skulle förgrundsplanet röra sig snabbare än bakgrundsplanet, vilket gör att det verkar röra sig närmare betraktaren. Multipankameran möjliggjorde också skapandet av specialeffekter, som att zooma in och ut och panorera över scenen.
Multipankameran användes för att skapa några av de mest ikoniska animerade filmerna genom tiderna, inklusive Snövit och de sju dvärgarna (1937), Pinocchio (1940) och Fantasia (1940). Den användes även i senare filmer som Den lilla sjöjungfrun (1989) och Lejonkungen (1994).
Multipankameran ersattes så småningom av datoranimation, men den är fortfarande en viktig del av animationshistorien. Det var ett stort steg framåt i utvecklingen av animation, och det gjorde det möjligt att skapa mer realistiska och uppslukande animerade scener.