Den tragiska världsbilden i _Oedipus Rex_ understryker den mänskliga existensens svaghet och begränsningar. Trots karaktärernas bästa avsikter och ansträngningar bidrar deras handlingar omedvetet till deras egen undergång. Dramatikern Sophokles antyder att människor är bundna av krafter som är större än de själva och bara är bönder i ödets händer. Pjäsen utmanar föreställningarna om fri vilja och kontroll, och betonar lidandets oundvikliga och de oundvikliga konsekvenserna av ens handlingar, ofta utan att individen känner till det.
Vidare belyser den tragiska världsbilden vikten av självkännedom och förståelse för sin sanna natur. Oidipus resa mot självupptäckt och avslöjandet av hans dolda förflutna fungerar som en varnande berättelse om farorna med okunnighet och hybris. Pjäsen antyder att sann visdom ligger i att erkänna sina brister och begränsningar och acceptera konsekvenserna av sina handlingar.
Den tragiska världsbilden som presenteras i _Oedipus Rex_ framkallar en djup känsla av medlidande och rädsla hos publiken. Medlidande uppstår från huvudpersonens oförtjänta lidande och insikten om deras sårbarhet. Rädsla härrör från insikten om att karaktärernas olyckor kan drabba vem som helst, vilket illustrerar bräckligheten och oförutsägbarheten i den mänskliga existensen.
Sammantaget betonar den världsbild som presenteras genom anagnoris i _Oedipus Rex_ ödets makt, begränsningarna av mänsklig handling, betydelsen av självkännedom och oundvikligheten av tragiskt lidande som grundläggande delar av det mänskliga tillståndet.