1. Fysiskt utseende: Caliban porträtteras ofta med ett groteskt utseende, med överdrivna fysiska egenskaper som ett stort huvud, långa lemmar och ett djuriskt utseende. Denna visuella representation framkallar en känsla av rädsla och annanhet, distanserar publiken från Caliban och får honom att verka monstruös.
2. Dräkter och smink: Kostymerna och sminket som användes för Caliban förstärker hans rädda image ytterligare. Han kan vara klädd i mörka, jordnära toner, och hans ansikte kan vara målat med häftiga markeringar, vilket skapar en visuell representation av hans vilda och vilda natur.
3. Rörelser och gester: Calibans rörelser och gester kännetecknas ofta av en känsla av tafatthet och oförutsägbarhet. Han kan röra sig med en krökt hållning och gör plötsliga och oberäkneliga gester som framhäver hans otämjda och potentiellt farliga egenskaper.
4. Vokaliseringar: Calibans vokaliseringar spelar en viktig roll för att skapa en känsla av rädsla. Han kan använda en djup, guttural röst som låter guttural och animalisk, som framhäver hans brutala natur. Hans tal kan också varvas med morrande, väsningar och andra icke-verbala ljud som ytterligare ingjuter en känsla av oro hos publiken.
5. Iscenering och ljussättning: Iscensättningen och ljussättningen i föreställningen bidrar till den fruktansvärda gestaltningen av Caliban. Han kan vara placerad i mörka hörn av scenen, med dramatiska ljuseffekter som skapar en atmosfär av mystik och fara. Denna visuella behandling ökar publikens känsla av rädsla och osäkerhet kring Caliban.
6. Musik och ljudeffekter: Användningen av musik och ljudeffekter kan öka rädslan förknippad med Caliban. Intensiv och dissonant musik kan ackompanjera hans scener, tillsammans med ljudeffekter som antyder hans närvaro, som tunga fotsteg eller ekande viskningar. Dessa hörselelement bidrar till den övergripande atmosfären av rädsla och oro kring Caliban.
7. Målgruppsinteraktion: I vissa balinesiska produktioner kan Caliban interagera direkt med publiken, bryter den fjärde väggen och skapar en mer uppslukande och personlig upplevelse. Denna interaktion kan öka publikens känsla av rädsla, eftersom de känner en närmare koppling till karaktären och den potentiella fara han representerar.
Genom att kombinera dessa element framhäver den balinesiska produktionen av Stormen effektivt rädslan förknippad med Caliban, och presenterar honom som en formidabel och skräckinjagande figur i pjäsens berättelse.