Varje bildruta i en animation skapas individuellt och kombineras sedan för att bilda en flytande rörelse. Antalet bildrutor per sekund (FPS) avgör jämnheten och hastigheten på animeringen. Vanligtvis gäller att ju högre antal bildrutor, desto mjukare kommer animeringen att visas.
I traditionell animering skapades ramar genom att rita eller måla varje ram på individuella papperslappar eller genomskinliga ark som kallas cels. Dessa skulle sedan fångas sekventiellt med en kamera för att skapa de animerade bilderna.
Med den digitala teknikens framsteg möjliggör datorgenererad animering mer komplexa och detaljerade animationer, där ramar kan skapas med hjälp av programvara och olika animationstekniker som 2D, 3D, stop motion med mera.
Längden och komplexiteten på en animation kan variera, allt från ett fåtal bildrutor för enkla animationer, som en studsande boll, till tusentals bildrutor för långtidsanimerade filmer eller komplexa visuella effekter i filmer och videospel.