Det finns tre huvudtyper av POV:
* Mål POV: Kameran fångar handlingen utifrån ett perspektiv, som om publiken vore en passiv betraktare.
* Första person POV: Kameran fångar handlingen från en specifik karaktärs synvinkel, som om publiken såg genom deras ögon.
* Pov för tredje person: Kameran fångar handlingen från ett fristående, allvetande perspektiv, som om publiken såg berättelsen utvecklas från ovan.
Varje typ av POV har sina egna fördelar och nackdelar. Objektiv POV kan användas för att skapa en känsla av realism och objektivitet, medan förstapersons POV kan användas för att skapa en känsla av intimitet och omedelbarhet. Tredjepersons POV kan användas för att ge en bredare bild av historien och för att avslöja information om karaktärerna som de kanske inte är medvetna om själva.
Valet av POV är ett viktigt kreativt beslut som kan ha en betydande inverkan på tonen, stämningen och den övergripande strukturen i filmen.
Här är några exempel på hur POV används i olika filmer:
* I filmen "Citizen Kane" använder Welles en mängd olika POV för att berätta historien, inklusive förstapersons POV från Kane själv, objektiv POV från dokumentärteamet och tredjeperson POV från en allvetande berättare.
* I filmen "The Blair Witch Project" är hela filmen inspelad från förstapersons POV av de tre huvudkaraktärerna, vilket ger publiken en känsla av omedelbarhet och realism.
* I filmen "The Godfather" använder Coppola objektiv POV för att fånga filmens handling, men han använder också förstapersons POV för att fånga huvudpersonens, Michael Corleones tankar och känslor.
Valet av POV är ett kraftfullt verktyg som filmskapare kan använda för att kontrollera publikens perspektiv och för att skapa en mängd olika upplevelser.