1. Filmstudio/distributör:
* De har ofta licensavtal med programföretag som anger när en film kan visas. Detta är vanligtvis kopplat till filmens MPAA-betyg (t.ex. G, PG, PG-13, R, NC-17).
* Vissa studior kan ha strikta regler för när deras filmer kan visas, särskilt för nysläppta filmer.
2. Sänd nätverk/kabelkanal:
* De har sina egna interna programmeringspolicyer baserat på publikens demografi och önskat innehåll.
* De kan välja att sända en film vid en viss tidpunkt för att maximera tittarsiffran eller för att passa ett specifikt tema eller programmeringsblock.
* De måste också överväga betygssystemet och potentiella tittarklagomål.
3. FCC (Federal Communications Commission):
* FCC har viss tillsyn över sändningsinnehåll, men de bestämmer inte direkt när filmer kan visas.
* De har oanständighetsregler som gäller sänd-tv, men dessa fokuserar främst på själva innehållet och inte specifika tider.
4. Lokala bestämmelser:
* Vissa lokala grupper kan ha förordningar som begränsar visningen av vissa filmer under vissa tider.
* Dessa är mindre vanliga, men de finns i vissa områden.
5. Föräldrakontroll:
* Tittarna själva kan använda föräldrakontroll för att blockera innehåll som de anser vara olämpligt för vissa åldrar.
* Det här är ett viktigt verktyg för föräldrar som vill kontrollera vad deras barn ser på TV.
I huvudsak är det en kombination av branschpraxis, nätverkspolicyer och samhälleliga normer som avgör när filmer kan visas på TV. Det finns inte ett enda definitivt svar, och de specifika faktorerna kan variera från fall till fall.