1. Den pragmatiska strategin: James närmade sig religion ur ett pragmatiskt perspektiv, vilket betyder att han var intresserad av dess praktiska effekter snarare än dess sanningsanspråk. Han trodde att religiösa övertygelser är värdefulla om de bidrar till en persons välbefinnande, lycka och känsla av mening.
2. Värdet av religiös erfarenhet: James betonade vikten av personliga religiösa upplevelser. Han hävdade att dessa upplevelser, ofta kännetecknade av känslor av vördnad, förundran och koppling till något större än en själv, kunde vara djupt transformerande och berikande. Han dokumenterade dessa upplevelser i sin bok "The Varieties of Religious Experience."
3. Viljan att tro: James föreslog konceptet "viljan att tro", och hävdade att det i vissa fall är rationellt att tro på något även om det inte finns absoluta bevis. Han trodde att tro kan vara en kraftfull kraft för det goda, även om den inte är baserad på logik eller vetenskapliga bevis.
4. Den frisksinnade och sjuka själen: James skiljde mellan två psykologiska typer:den "frisksinnade" och den "sjuka själen". De friska är optimistiska, glada och naturligt benägna till tro. Den sjuka själen, å andra sidan, är mer pessimistisk och benägen till tvivel och förtvivlan. Han hävdade att båda typerna kan dra nytta av religiös tro på olika sätt.
5. Den religiösa känslan: James trodde att religion härrör från en grundläggande mänsklig känsla – den "religiösa känslan" – som han beskrev som en medfödd önskan om koppling till något större än en själv. Denna känsla kan visa sig i olika former, från personlig bön till organiserade religiösa institutioner.
6. Vikten av ritualer och gemenskap: James insåg vikten av religiösa ritualer och gemenskap för att främja tro och ge en känsla av tillhörighet. Han trodde att dessa metoder kunde hjälpa individer att få kontakt med sina religiösa känslor och finna mening i livet.
7. Inte en troende på traditionella dogmer: Även om James värderade religiös erfarenhet, anslöt han sig inte till traditionella religiösa doktriner eller dogmer. Han menade att många religiösa övertygelser inte nödvändigtvis är sanna, men de kan vara värdefulla ändå eftersom de bidrar till individens välbefinnande.
Sammanfattningsvis var William James syn på religion pragmatisk och betonade vikten av personlig erfarenhet, viljan att tro och religionens roll för att främja mening och välbefinnande. Han anslöt sig inte till traditionella dogmer, men insåg betydelsen av religion i mänskligt liv och dess potential att bidra till en mer tillfredsställande och meningsfull tillvaro.