1. Den mänskliga naturens dualitet: Augustinus betonade den inneboende spänningen mellan kropp och själ, det jordiska och det gudomliga. Han trodde att människor både är fysiska varelser som är föremål för synd och andliga varelser som är kapabla till nåd och kärlek. Denna dualitet gjorde förståelsen av den mänskliga naturen till en utmanande och mångfacetterad strävan.
2. Fri vilja och synd: Augustinus brottades med begreppet fri vilja och insåg dess roll i både gott och ont. Människor var kapabla att välja Gud, men också att falla i synd. Denna frihet och dess inneboende sårbarhet skapade en paradox i hjärtat av den mänskliga upplevelsen.
3. Människans fall: Augustinus trodde att mänsklighetens ursprungliga tillstånd av nåd gick förlorad genom syndafallet, vilket orsakade en djupt rotad korruption som gjorde förståelsen av vår sanna natur ännu svårare. Begreppet arvsynd lade till ytterligare ett lager av mystik till människans existens.
4. The Nature of Grace: Augustinus undersökte förhållandet mellan mänsklig natur och gudomlig nåd, och hävdade att människor i grunden var oförmögna att uppnå frälsning utan Guds ingripande. Han såg nåd som ett mysterium, en oförtjänt gåva som förvandlade det felaktiga mänskliga hjärtat.
5. Den okända framtiden: Augustinus betonade livets osäkerhet och mysterierna kring döden och livet efter detta. Den okända naturen hos det som kommer efter döden bidrog till mysteriet med mänsklig existens.
Slutsats:
Även om han inte uttryckligen kallade människan för ett "stort mysterium", undersökte Augustines skrifter utförligt komplexiteten och paradoxerna som är inneboende i den mänskliga naturen. Dualiteten mellan kropp och själ, kampen mellan fri vilja och synd, fallet från nåden, den gudomliga nådens mysterium och den okända framtiden bidrog alla till hans förståelse av mänsklig existens som ett djupt och utmanande mysterium.