- Våld och trakasserier: Little Rock Nine utsattes för dagliga hot och våld från vita studenter, inklusive spottade på, snubblade, misshandlade och till och med brända. De utsattes också för trakasserier och hot från samhällsmedlemmar, inklusive att bli kallade namn och hotade med lynchning.
- Segregering: Little Rock Nine hölls åtskilda från de andra eleverna på Central High School. De var tvungna att äta sin lunch i ett annat rum än de andra eleverna, och de fick inte delta i fritidsaktiviteter. De utsattes också för segregerade sittplatser vid sportevenemang och andra skolevenemang.
- Brist på stöd från administrationen: Little Rock Nine fick väldigt lite stöd från skolförvaltningen. Rektorn, Ernest Green, var sympatisk med eleverna, men han kunde inte göra mycket för att skydda dem från våldet och trakasserierna. De andra administratörerna var antingen sympatiska med segregationisterna, eller så var de helt enkelt ovilliga att vidta åtgärder.
- Politisk opposition: Little Rock Nine mötte starkt politiskt motstånd från lokala och statliga myndigheter. Arkansas guvernör, Orval Faubus, utfärdade en verkställande order som hindrade Little Rock Nine från att gå på Central High School. Arkansas National Guard kallades ut för att upprätthålla ordern, men president Eisenhower skickade federala trupper för att skydda eleverna och säkerställa att de kunde gå i skolan.
- Mediauppmärksamhet: The Little Rock Nines kamper fick nationell uppmärksamhet, och de var framträdande i media. Denna uppmärksamhet uppmärksammade människor över hela världen på deras historia och bidrog till att öka medvetenheten om frågan om segregation.
Trots alla dessa kamper höll Little Rock Nine ut och lyckades ta examen från Central High School. Deras mod och beslutsamhet bidrog till att bana väg för desegregeringen av skolor över hela landet, och de gjorde ett betydande bidrag till medborgarrättsrörelsen.