I "Gräs" Sandburg använder bilden av gräs för att representera livets motståndskraft. Dikten inleds med raden "Pila kropparna högt vid Austerlitz och Waterloo", som syftar på två stora strider i Napoleonkrigen. Sandburg fortsätter sedan med att beskriva hur gräset växer över slagfältet, täcker upp kropparna och återställer livet till landet. Detta bildspråk antyder att även mitt i döden och förstörelsen finns det fortfarande hopp om nytt liv.
I "Anekdot om burken," Stevens använder bilden av en burk för att representera konstens kraft att förvandla den naturliga världen. Dikten börjar med raden, "Jag placerade en burk i Tennessee", vilket verkar vara ett enkelt faktum. Men Stevens fortsätter sedan med att beskriva hur burken förändrar landskapet runt den. Burken blir en samlingspunkt för den naturliga världen, och den verkar skapa ordning och skönhet i kaoset. Detta bildspråk antyder att konst har makten att förstå världen och skapa något nytt och vackert utöver det vanliga.
Både "Gräs" och "Anekdot om burken" är kraftfulla dikter som använder naturliga bilder för att utforska komplexa idéer om liv, död och konst. Även om de två dikterna är olika på många sätt, delar de några viktiga likheter i sina teman och bildspråk.