I början av pjäsen framställs Mary som en blyg och lättpåverkad person som är mottaglig för manipulation. Hon är till en början tveksam till att säga ifrån om anklagelserna om häxkonst, men ger så småningom efter för påtryckningar från sina medanklagare och börjar nämna namn, inklusive John Proctor, en av pjäsens huvudkaraktärer.
Allt eftersom rättegångarna fortskrider blir Mary allt mer obekväm med situationen och börjar ifrågasätta sina egna handlingar. Hon bestämmer sig så småningom att återkalla sitt vittnesmål, vilket sätter henne i fara att själv bli anklagad för häxkonst. Trots denna risk är Mary fast besluten att göra rätt och bestämmer sig för att berätta sanningen, även om det innebär att riskera sitt eget liv.
I slutscenerna av pjäsen ställs Mary inför rätta för häxkonst. Trots John Proctors och andras ansträngningar för att försvara henne, befinns hon skyldig och döms till döden. Men innan hennes avrättning kan genomföras lyckas hon fly med hjälp av John Proctor och hans fru Abigail.
I slutändan överlever Mary Warren häxprocesserna i Salem och kan lämna Salem och undkomma hotet om avrättning och den förtryckande atmosfären i staden. Hon fungerar som en symbol för hopp och förlösning i pjäsen, eftersom hon kan övervinna sin rädsla och stå upp för det som är rätt, även inför stor fara.