Under hela Iliaden framställs Hector som en ädel krigare och en hängiven försvarare av Troja. Hans ära och pliktkänsla driver honom att tappert kämpa i det trojanska kriget, även när han ställs inför överväldigande odds. Han är känd för sin styrka, mod och skicklighet i strid, och han förtjänar respekt från både sina trojanska trojaner och sina grekiska motståndare.
Men Hectors ädla karaktär blir också en källa till hans undergång. Hans hederskänsla leder till att han möter Achilles i singelstrid, även om han vet att Achilles är praktiskt taget oövervinnerlig och har förutsagts vara orsaken till Troys fall. Hectors lojalitet mot sin familj, sin stad och sitt folk tvingar honom att fatta detta ödesdigra beslut, trots hans medvetenhet om det troliga resultatet.
Samtidigt är Hectors öde förutbestämt av gudarna, särskilt Zeus och Apollo, som spelar betydande roller i Iliadens händelser. Zeus håller ödets våg och bestämmer krigets gång, med Hectors död som en integrerad del av hans plan. Apollo, Trojas och Hectors beskyddare, ingriper också ibland men kan i slutändan inte förhindra Hectors bortgång.
Profetian kring Trojas fall förseglar ytterligare Hectors undergång. Enligt profetian kan Troja inte erövras om inte Akilles återvänder till slagfältet och Hector dödas. Denna kunskap lägger till ett element av oundviklighet till Hectors öde, vilket gör att det verkar som om hans död är förutbestämd och oundviklig.
Sammanfattningsvis är Hectors karaktär och öde oupplösligt sammanlänkade i Iliaden. Hans ädla och hedervärda natur leder till att han gör val som i slutändan bidrar till hans undergång, medan gudarnas ingripanden och profetian om Trojas fall säkerställer att hans öde är beseglat. Både hans personliga egenskaper och krafterna utanför hans kontroll konspirerar för att åstadkomma Hectors tragiska slut, vilket gör honom till en komplex och övertygande karaktär i den antika episka berättelsen.