Karaktärer:Både noveller och längre fiktion innehåller karaktärer som genomgår utveckling och driver berättelsen.
Handling:Båda formerna använder plotter som involverar en serie sammankopplade händelser, ofta med en början, mitten och slutet.
Inramning:Både noveller och längre skönlitteratur utspelar sig i specifika miljöer som bidrar till stämningen och tonen i berättelsen.
Tema:Båda formerna förmedlar ofta teman som utforskar komplexa idéer eller universella sanningar.
Skillnader mellan en novell och längre fiktion:
Längd:Noveller är i allmänhet kortare än längre skönlitteratur, vanligtvis från några hundra till några tusen ord, medan längre fiktion kan vara en novell (17 500-40 000 ord), en novell (40 000-70 000 ord) eller en roman ( 70 000+ ord).
Omfattning och djup:Noveller är ofta mer fokuserade och intensiva, med kortfattade beskrivningar, begränsade karaktärer och en enda huvudkonflikt. Längre fiktion möjliggör mer djupgående utforskning av handling, karaktärer och inställningar, med flera konflikter och subplotter.
Karaktärsutveckling:Noveller har i allmänhet ett begränsat antal karaktärer, och fokus ligger ofta på en eller två centrala karaktärer. Längre fiktion kan rymma mer omfattande karaktärsutveckling, med komplexa interaktioner och relationer mellan ett bredare spektrum av karaktärer.
Berättarkomplexitet:Noveller har vanligtvis en rak handling med en tydlig början, mitten och slutet. Längre fiktion kan använda mer komplexa narrativa strukturer, såsom flera tidslinjer, tillbakablickar eller alternerande synvinklar.
Tempo:Noveller är ofta fartfyllda, med snabb handling och en känsla av brådska. Längre fiktion kan upprätthålla långsammare tempo, vilket möjliggör gradvis karaktärsutveckling och mer kontemplativ utforskning av teman.
Effekt och upplösning:Noveller gör ofta ett enda, enhetligt intryck och har vanligtvis ett avgörande slut. Längre fiktion kan ha flera klimax och upplösningar, vilket erbjuder en mer nyanserad utforskning av teman och karaktärsbågar.