"Mary," började han, "jag börjar tappa hoppet. Vi har slitit i åratal, men vår gård ger knappt tillräckligt med skörd för att försörja oss. Jag undrar hur vi någonsin kommer att bygga den stora ladugården för att lagra vår skörd och säkra vår framtid."
Mary, alltid den kloka och milda själen, vände sig till John med ett varmt leende. "Kom ihåg, John, Rom byggdes inte på en dag. Våra drömmar kan verka skrämmande, men med tålamod, uthållighet och mycket hårt arbete kan de förverkligas. Rom byggdes inte av en enda person på en dag. Det byggdes av många människor som var och en bidrog med sina kunskaper och ansträngningar, och det tog tid."
Johns rynkade panna slappnade av och en känsla av lugn sköljde över honom. Han visste att Mary hade rätt. De kunde inte uppnå allt på en gång. De behövde ta små, stadiga steg, precis som byggarna i Rom.
Inspirerade av Marys ord gjorde John och Mary upp en plan. Varje dag lade de undan en del av sin avkastning och sparade den till sin framtida ladugård. Dessutom ägnade de varje ledig stund åt att förbättra sin mark, lägga till fler grödor och utöka sin boskap.
Åren gick och deras ansträngningar började bära frukt. Besparingarna växte och deras gård blomstrade. De fortsatte att arbeta flitigt och förlorade aldrig sin dröm ur sikte. Äntligen, efter många somrar och vintrar, hade de samlat på sig tillräckligt med resurser för att påbörja sitt stora ladaprojekt.
Med hjälp av skickliga byggare från grannbyar började ladugården ta form. Varje bjälke och planka representerade de otaliga timmarna de hade ägnat åt sin dröm. Samhället såg med vördnad när John och Marys uthållighet förvandlade deras ödmjuka gård.
När den sista spiken slogs in och ladugården stod högt stod John och Mary framför den och glädjetårarna rann nerför deras ansikten. Ordspråket hade blivit deras mantra, och de hade insett att verkligen stora saker kunde uppnås över tid, med konsekvent ansträngning och en fast tro.
Från den dagen och framåt fungerade ladan som en symbol för deras triumf, ett bevis på kraften i tålamod och uthållighet. Johannes och Marias berättelse blev en legend som påminner kommande generationer om att ingen dröm är för stor och att små, stadiga steg kan leda till extraordinära prestationer, precis som byggnaden av Rom.
Rom byggdes inte på en dag, men för varje steg gick de närmare sitt mål och uppnådde det till slut.