1. Fysisk missbildning: Erik föddes med ett svårt vanställt ansikte, vilket gjorde att han blev avvisad och fruktad av samhället. Detta lämnade en bestående inverkan på hans psyke, eftersom han kände sig som en utstött. Han blev extremt självmedveten och utvecklade en djup känsla av underlägsenhet.
2. Isolering: Eriks missbildning ledde till att han isolerades från världen. Han växte upp isolerat av sin far, en grym och missbrukande man som höll honom gömd i källarna i deras hem. Denna isolering berövade Erik sociala interaktioner, känslomässiga kopplingar och en känsla av tillhörighet.
3. Emotionell misshandel: Eriks pappa utsatte honom för obevekliga känslomässiga övergrepp, förringade honom och fick honom att känna sig värdelös. Detta övergrepp bidrog till Eriks bräckliga känslotillstånd och självförakt. Han internaliserade dessa negativa uppfattningar, vilket spelade en roll i hans besatthet av att få erkännande och validering.
4. Musik som en hanteringsmekanism: Erik fann tröst i musiken och blev en mycket skicklig musiker och kompositör. Musiken gav honom en flykt från sin hårda verklighet och tillät honom att uttrycka sina inre känslor. Trots sina musikaliska talanger saknade han självförtroende och trodde att han bara kunde existera i operahusets skuggiga rike, gömt för världen.
När Erik träffade Christine fängslade hennes skönhet, talang och oskuld honom. Han blev förälskad i henne eftersom hon representerade allt han saknade och önskade:social acceptans, skönhet och kärlek. Christines beundran för sitt musikaliska geni underblåste ytterligare Eriks besatthet.
Eriks barndomstrauma och önskan om anknytning ledde till att han ägde Christine, som han såg som sin enda chans till kärlek och erkännande. Hans besittande beteende och kontrollerande natur härrörde från hans egna internaliserade känslor av otillräcklighet och hans desperata behov av validering. Eriks barndomsupplevelser skapade djupa psykologiska sår som i slutändan underblåste hans ohälsosamma och tvångsmässiga relation med Christine.