I pjäsens sammanhang har denna replik flera betydelseskikt. På ett plan återspeglar det teman om hämnd och våld som löper genom hela pjäsen. Tamoras önskan om hämnd underblåses av hennes sorg och ilska över förlusten av sin son, och hon är villig att gå till vad som helst för att uppnå det. På en annan nivå kan repliken ses som en återspegling av kraftdynamiken i pjäsen. Som kvinna och utlänning blir Tamora ofta marginaliserad och underskattad av de manliga karaktärerna runt omkring henne. Men hennes hämndförklaring visar att hon inte ska tas lätt på, och att hon är kapabel att utöva makt och inflytande i sin egen rätt.
Linjen "hämnd är min" har också en bredare resonans bortom pjäsens sammanhang. Det har använts genom historien för att uttrycka idén att rättvisa och vedergällning kan uppnås genom personlig handling, snarare än genom juridiska eller institutionella medel. Det är en uppmaning till handling och en påminnelse om att de som gör andra fel kanske inte alltid slipper undan konsekvenserna.