"Ozymandias"
"Ozymandias" är en sonett, bestående av 14 rader, skriven med jambisk pentameter (en meter med tio stavelser per rad). Det är en dramatisk monolog som talas av en resenär som möter den förstörda statyn av den en gång mäktige faraon Ozymandias.
Sammanfattning:
– Dikten börjar med att talaren beskriver den vidsträckta och ensamma öknen, där han stöter på en sönderfallande staty.
- Statyn är inskriven med orden "Mitt namn är Ozymandias, kungarnas kung; Se på mina verk, ni mäktiga, och förtvivlan!"
– Talaren slås av arrogansen och stoltheten i Ozymandias ord, men när han fortsätter att se sig omkring inser han att de en gång så storslagna monumenten har förminskats till ruiner.
– Det enda som finns kvar är den krossade statyn med den skrytsamma inskriptionen, och den blir en symbol för maktens och ärans flyktiga natur.
– Dikten avslutas med att talaren reflekterar över ironin i att Ozymandias försök till odödlighet har resulterat i att hans arv minns som en varnande berättelse.
"Ozymandias" är en djupgående meditation över den mänskliga kraftens övergående natur och meningslösheten i mänskliga försök att uppnå varaktig berömmelse och ära. Det tjänar som en påminnelse om att även de största imperier och härskare så småningom kommer att falla sönder och glömmas.