1. Similer:
- "Hennes ögon var som stjärnorna, så starkt att de lyste,"
- "Hennes röst var som en viskning, mjuk och låg,"
- "Hennes leende var som solskenet, varmt och ljust,"
- "Hennes beröring var som vinden, mild och sval."
Dessa liknelser jämför aspekter av Ana med naturliga element, och betonar hennes skönhet och eteriska egenskaper.
2. Metaforer:
– "Hon var en blomma i full blom."
- "Hon var en solstråle en molnig dag."
Dessa metaforer likställer direkt Ana med vackra naturliga bilder, vilket ytterligare lyfter fram hennes positiva egenskaper.
3. Personifiering:
- "Stjärnorna dansade i hennes ögon"
- "Månen sjöng en vaggvisa om natten,"
- "Vinden viskade hennes namn."
Här tillskriver poeten mänskliga egenskaper till icke-mänskliga enheter, vilket ger en känsla av förtrollning till beskrivningarna av Anas omgivning.
4. Alliterering:
- "stjärnklar himmel",
- "snälla vindar,"
- "mjuka viskningar."
Dessa upprepade konsonantljud skapar en behaglig ljudeffekt, vilket bidrar till diktens musikalitet.
5. Assonans:
- "ljust de lyste,"
- "solsken, varmt,"
- "som vinden."
Dessa upprepade vokalljud skapar ett mjukt, harmoniskt ljud när du läser dikten högt.
6. Repetition:
- "Ana" (upprepas genom hela dikten)
- "Gilla" (upprepas i liknelserna)
Upprepningen av "Ana" understryker hennes centrala närvaro i dikten, medan upprepningen av "lika" förstärker de jämförelser som görs mellan henne och vackra naturelement.
Dessa litterära anordningar skapar tillsammans en levande skildring av Ana och de fängslande effekter hon har på världen omkring henne.