Här är hela dikten:
Månen har inget att skämmas över.
Hon skryter inte eller skryter,
och hon visar aldrig sitt ansikte
om hon inte är säker på att hon kommer att välkomnas.
Hon håller sig ur vägen
av solen och stjärnorna,
och ger ett mjukt ljus
till dem som behöver det.
Månen är en leksaksgunga
på ljust guld,
och hon svajar försiktigt
i nattvinden.
Hon är ett litet barn,
och hon är rädd för mörkret,
men hon vet att hon är säker
i nattens armar.
Månen är en symbol för hopp,
och hon påminner oss om det
även i de mörkaste tider,
det finns alltid ljus.