Dikten börjar med att kvinnan beskriver stranden som "en tillflyktsort", en plats där hon kan fly från vardagens stress. Hon beskriver sanden som "varm och mjuk" och vågorna som "en vaggvisa". Kvinnan känner sig lugn och avslappnad i den här miljön.
I den andra strofen beskriver kvinnan utsikten från stranden. Hon ser "horisonten sträcker sig ut i det oändliga" och "solen gå ner över vattnet." Kvinnan känner en känsla av förundran och vördnad över skönheten i den naturliga världen. Hon kan uppskatta strandens skönhet och solnedgången utan distraktioner i hennes vardag.
I den tredje och sista strofen reflekterar kvinnan över naturens kraft att läka och föryngra. Hon uppger att hon har "kommit hit för att bli förnyad", och att hon "går iväg med en känsla av frid". Kvinnan har kunnat koppla av och föryngra sig i den naturliga miljön på stranden. Hon återvänder till sin vardag med en förnyad känsla av energi och välbefinnande.
"Semester" är en dikt om naturens kraft att läka och föryngra, och vikten av att ta tid för sig själv. Dikten är en påminnelse om att uppskatta skönheten i världen omkring oss, och vikten av att ta pauser från våra dagliga rutiner.