Hughes använder en konversationston och ett enkelt men ändå suggestivt språk för att förmedla talarens känslor och tankar. Dikten börjar med att talaren erkänner sin höga ålder och noterar att de är "halvhundra", en fras som understryker tidens gång och känslan av att livet glider iväg. Användningen av ordet "hälften" antyder ofullständigheten och bristen på uppfyllelse som förföljer talaren.
När dikten utvecklas, minns talaren sitt yngre jag, fyllt av drömmar om äventyr och strävanden efter framgång. De hade "planer och drömmar/ Och planer och planer" och föreställde sig en framtid fylld av spänning och möjligheter. Men dessa strävanden förblir orealiserade och kvarstår som bara "skuggor av månen". Upprepningen av ordet "drömmar" belyser talarens längtan efter ett liv som aldrig blev verklighet.
Dikten fördjupar sig i talarens nuvarande tillstånd, präglad av en känsla av uppgivenhet och besvikelse. De inser att deras resa närmar sig sitt slut, och de har nått en punkt där de måste konfrontera den hårda verkligheten av sina ouppnådda ambitioner. Raden, "Jag går långsamt, långsamt, långsamt/ Mot slutet av mina femtio år", fångar deras livs långsamma, plågsamma takt, tyngd av bördan av ouppfyllda drömmar.
Talaren reflekterar över "vägarna de inte tog", och symboliserar de val och möjligheter som missades eller ignorerades på vägen. Detta tema av ånger betonas ytterligare av repetitionen av raden "Jag kunde ha gjort så mycket." Dessa gripande ord uttrycker talarens djupa känsla av saknad och den hemska känslan av vad som kunde ha varit.
Mitt i känslan av ånger erkänner dikten också skönheten och glädjen som har berört talarens liv. De talar om "solnedgångar vid havet" och "barns skratt", vilket tyder på att trots deras ouppfyllda drömmar har det funnits stunder av lycka och uppfyllelse. Men dessa ögonblick verkar flyktiga och otillräckliga för att kompensera för tyngden av deras ouppfyllda ambitioner.
I den avslutande strofen erkänner talaren att de är "halvvägs genom natten" och använder denna metafor för att beteckna deras osäkra framtid och mörkret som ligger framför dem. Raden, "Och jag vet inte vart jag är på väg", inkapslar talarens känsla av planlöshet och avsaknaden av en tydlig väg framåt. Denna osäkerhet speglar de ouppfyllda drömmar som har gjort att de känner sig vilsna och drivna.
"50, 50" avslutas med en dyster ton och lämnar läsaren med en känsla av melankoli och reflektion. Langston Hughes dikt tjänar som en påminnelse om tidens bräcklighet, vikten av att förfölja sina drömmar och den bitterljuva naturen i livets resa.