Dikten är uppdelad i tre strofer, som var och en utforskar olika aspekter av törst. I den första strofen fokuserar talaren på den fysiska känslan av törst. Han beskriver torrheten i halsen och svedan i magen. Han känner att han är "en öken i solen". I den andra strofen går talaren vidare för att utforska de metaforiska implikationerna av törst. Han skriver:"Jag törstar efter sanning, / efter kunskap, efter vishet, / efter allt som gör mig vis." Talarens törst är nu inte bara efter vatten, utan efter en djupare förståelse av världen omkring honom. Han vill veta sanningen om livet, och han känner en känsla av tomhet och ofullständighet tills han hittar den.
I den tredje och sista strofen hittar talaren äntligen vad han letar efter. Han skriver:"Jag törstar efter Gud, / efter frid, efter kärlek, efter glädje, / efter allt som gör mig hel." Talarens törst är äntligen släckt, och han känner en känsla av fullständighet och tillfredsställelse. Han har hittat det han letat efter, och han känner sig inte längre rastlös eller missnöjd.
Dikten "Törst" är en kraftfull utforskning av det mänskliga tillståndet. Den talar till den universella önskan om uppfyllelse, och den ger en glimt av den frid och lycka som kan hittas när den uppfyllelsen äntligen uppnås.