Dikten "Bönätaren" är en kraftfull meditation om åldrande, fattigdom och ensamhet. Talarens beskrivning av den gamla kvinnan är full av sympati och medkänsla. Talaren noterar kvinnans fysiska svaghet, hennes fattigdom och hennes ensamhet, men hon dömer henne inte. Istället frågar talaren helt enkelt:"Vad tänker hon på?" Denna fråga antyder att talaren är nyfiken på kvinnans inre liv. Talaren vill veta vad som pågår inuti kvinnans huvud. Talaren vill veta vad kvinnan tänker på när hon äter sina bönor.
Dikten "Bönätaren" är en gripande och tankeväckande meditation över människans tillstånd. Dikten påminner oss om att även de vanligaste människorna har komplexa inre liv. Dikten påminner oss också om att åldrande, fattigdom och ensamhet är en del av den mänskliga upplevelsen.