Vad är definitionen av rim i termer poesi?

Rim, i poesi, hänvisar till upprepningen av liknande eller identiska ljud i slutet av rader. Det handlar vanligtvis om de sista betonade stavelserna i raderna. När två eller flera rader slutar med liknande ljud, sägs de rimma. Till exempel, i följande rader från Shakespeares "Sonett 18", rimmar orden "damm" och "bara":

"Så länge män kan andas eller ögon kan se,

Så länge lever detta, och detta ger dig liv."

Här har "damm" och "bara" samma vokalljud ("uh") och samma konsonantljud ("st") på slutet, vilket skapar ett rim.

Rim används ofta för att skapa en tilltalande och harmonisk effekt i poesi. Den kan också användas för att betona vissa ord eller fraser eller för att länka olika delar av dikten. Det finns olika rimscheman eller mönster, inklusive kupletter (två rimrader), terza rima (en treradig strof där första och tredje raden rimmar och mittraden rimmar med första och tredje raden i nästa strof) och mer komplexa mönster. Användningen av rim kan variera mycket beroende på poetens stil och preferenser.