Upprepningen av orden "tidens gång" genom hela dikten understryker den obevekliga och ofrånkomliga naturen i tidens gång. Denna upprepning skapar också en känsla av brådska och ångest, eftersom talaren verkar försöka hålla fast i något som glider iväg.
Alliteration
Användningen av allitteration i rader som "Den tickande klockan, tiden som går" och "Årstiderna kommer och går" bidrar till diktens känsla för rytm och musikalitet. Denna allitteration bidrar också till att skapa en känsla av enhet och koherens, eftersom ljuden av de upprepade orden ekar genom hela dikten.
Metafor
Dikten jämför tidens gång med en flod som flyter ("Tiden är en flod, flyter på och vidare") och med en tjuv som stjäl våra dagar ("Tiden är en tjuv, stjäl våra dagar"). Dessa metaforer bidrar till att skapa en levande och konkret bild av tidens gång, och de antyder också att tiden ligger utanför vår kontroll och aldrig kan stoppas eller vändas.
Personifiering
Dikten personifierar tiden som en karaktär som "skrattar åt oss" och "inte tar några fångar." Denna personifiering ger tiden en känsla av handlingskraft och makt, och den antyder också att tiden är likgiltig för vårt lidande och våra kamper.
Symbolism
Dikten använder ett antal symboler för att representera tidens gång, som den tickande klockan, årstidernas växlingar och floden. Dessa symboler bidrar till att skapa en rik och mångskiktad förståelse av tid, och de antyder också att tid är ett komplext och mångfacetterat fenomen.