Dikten börjar med att talaren beskriver skördaren som "Ensam skördare, skär och binder din säd!" Användningen av utropstecken här antyder talarens känsla av förundran och beundran för skördarens arbete. Talaren fortsätter sedan med att beskriva skördarens omgivning och noterar de "små kornytorna" och de "vida åsarna". Enkelheten i språket som används här speglar scenens enkelhet.
Talaren riktar sedan sin uppmärksamhet mot skördarens sång, som han beskriver som "klagande" och "vild". Låten sägs vara "oöverlagt", vilket tyder på att det är ett spontant uttryck för skördarens känslor. Talaren är djupt rörd av sången, och han konstaterar att den har "kraft" och "härlighet".
Dikten avslutas med att talaren reflekterar över skördarens sång. Han konstaterar att det är en "naturlig melodi", och han jämför den med den "harmoniska galenskapen" hos en "poetens sinne". Högtalaren lämnas med en känsla av vördnad och förundran över skördarens förmåga att producera en så vacker och gripande låt.
Sammantaget är "The Solitary Reaper" en kraftfull och gripande dikt som fångar skönheten och enkelheten i det lantliga landskapet och musikens kraft att uttrycka mänskliga känslor.