Dikten börjar med att talaren beskriver sin omgivning som "murar som inkräktar", förmedlar en känsla av instängdhet och förtryck. De känner sig fångade i en fientlig och likgiltig värld. Användningen av ord som "tillfälligt" och "åskådare" tyder på brist på oro och empati från andra, som om talarens lidande bara är en oviktig bakgrund.
Genom hela dikten använder Hesekiel ett rikt bildspråk för att skildra talarens interna turbulens och känsla av förskjutning. De nämner "oroliga skuggor", "smulande hus" och "råttor som häckar i källare", vilket skapar en atmosfär av förfall och förtvivlan. Hänvisningen till "de fattiga i gathörn som räknar kopparna" belyser de ekonomiska och sociala skillnader som bidrar till deras marginalisering.
Dikten utforskar också teman om identitet och tillhörighet. Högtalaren känner sig som en outsider, frånkopplad från sin omgivning. De längtar efter acceptans och förståelse men finner sig istället reducerade till ett "bart ben på en tallrik". Detta bildspråk förmedlar deras känslor av sårbarhet och avhumanisering.
Hesekiels dikt ger en gripande kritik av samhällets likgiltighet gentemot marginaliserade individer. Han kastar ljus över de isolerande erfarenheterna hos dem som lever i fattigdom, i samhällets utkanter. "Background Casually" är en kraftfull påminnelse om det akuta behovet av medkänsla och social rättvisa för att ta itu med dessa frågor och skapa en mer inkluderande och empatisk värld.