Centralt i dikten är metaforen om ett växande träd, som fungerar som en gripande kontrast till det mänskliga livets flyktiga natur. Jonson drar en parallell mellan ett träds stadiga, uppåtgående tillväxt och tidens obevekliga marsch. Trädet står som en symbol för stabilitet och livslängd, medan mänskligt liv skildras som tillfälligt och sårbart för tidens gång.
Genom upprepningen av frasen "det växer inte som ett träd" betonar Jonson den mänskliga existens unika och osäkra natur. Till skillnad från träd, som kan bestå i århundraden, utsätts människor för den obönhörliga processen av åldrande och eventuellt förfall. Dikten lyfter fram kontrasten mellan naturens varaktiga styrka och det mänskliga livets bräcklighet, vilket framkallar en känsla av melankoli och existentiell kontemplation.
Jonson förstärker diktens känslomässiga inverkan ytterligare genom att använda sensoriska bilder och personifiering. De levande beskrivningarna av "ungdomens sötdoftande manuskript" och livets "blomning" understryker ungdomens övergående skönhet och känsliga natur. Genom att personifiera tiden som en "tjuv" och en "skarv som slukar vår snabba prime", förmedlar Jonson en känsla av brådska och saknad, vilket bidrar till diktens gripande ton.
Dikten avslutas med en filosofisk reflektion över livets korthet och meningslösheten i att hålla fast vid jordiska ägodelar. Jonson uppmanar läsaren att uppskatta de flyktiga ögonblicken av lycka och vårda nuet, snarare än att sträva efter materiell rikedom eller odödlig berömmelse. Dikten uppmuntrar läsarna att omfamna tillvarons ändliga natur och finna tröst i livets enkla glädjeämnen.
Sammanfattningsvis, "Det växer inte som ett träd" är en vackert utformad och tankeväckande dikt som på ett skickligt sätt utforskar teman som tid, dödlighet och det mänskliga tillståndet. Jonsons skickliga användning av bildspråk, symbolik och filosofiska kontemplation uppmanar läsarna att begrunda det mänskliga livets förgänglighet och att uppskatta de värdefulla ögonblick som utgör vår existens. Diktens gripande budskap om tidens knapphet och vikten av att leva i nuet fortsätter att få genklang hos läsarna, vilket gör den till ett tidlöst och inåtvänt litteraturverk.