1. Personifiering:
Lime-tree bower personifieras som ett "fängelse", vilket tyder på talarens känsla av instängdhet och begränsning.
2. Kontrast och jämförelse:
Coleridge kontrasterar den yttre världen, fylld av pulserande liv och aktivitet, med talarens instängda tillstånd. Han jämför lime-tree bower med en "fängelsehåla", och betonar den skarpa kontrasten mellan hans omgivning och den frihet han längtar efter.
3. Bildmaterial:
Dikten är rik på sinnesbilder som framkallar syner, ljud och dofter från den naturliga världen. Detta bildspråk hjälper till att skapa en levande och uppslukande upplevelse för läsaren, som speglar talarens egna förhöjda uppfattningar under sin isolering.
4. Symbolik:
Lime-tree bower själv blir en symbol för instängdhet och begränsning, medan den naturliga världen bortom representerar frihet och befrielse.
5. Konversationston:
Coleridge använder en konversationston genom hela dikten och riktar sig till lindeträdet som om det vore en följeslagare. Detta skapar en känsla av intimitet och omedelbarhet som drar in läsaren i talarens tankar och känslor.
6. Enjambment:
Coleridge använder ofta enjambment, kör meningar över från en rad till nästa utan paus. Denna teknik skapar en känsla av flöde och kontinuitet, vilket återspeglar talarens oavbrutna tankegång.
7. Caesura:
Coleridge innehåller också caesura, pauser inom rader, för att lägga till betoning och struktur till sin vers. Dessa pauser hjälper till att forma diktens rytm och musikalitet.
Genom att använda dessa poetiska tekniker förmedlar Coleridge effektivt talarens känslomässiga tillstånd, hans längtan efter frihet och hans djupa uppskattning för den naturliga världen även mitt i hans instängdhet.