Peck använder gässen som en metafor för det mänskliga tillståndet, och antyder att vi, liksom gässen, ständigt rör på oss och förändras, och att hur mycket vi än försöker stå emot det, så marscherar tiden vidare. Dikten berör också teman hopp, motståndskraft och uthållighet, eftersom gässen möter många hinder på sin resa men fortsätter att hålla ut.
Här är några nyckelrader som lyfter fram huvudidén med dikten:
"Vi ser dem passera på sin gamla flykt,
Vilda vingslag mätt mot himlen"
"De går söderut varje vinter,
Drivs av något outgrundligt behov,
Till ett land där solen är varmare"
"Vi vinkar och jublar när de går förbi oss,
Att veta att de kommer tillbaka till våren,
Lika säker som årstiderna förändras"
Dessa linjer antyder att gässen är en symbol för hopp och förnyelse, och att deras vandring påminner oss om att även inför förändringar och osäkerhet finns det en större livscykel som alltid fortsätter.