Hur personifieras tiden i dikten marmor eller förgylls

Tiden personifieras i dikten "marmor eller förgylld" som en grym och destruktiv kraft. Dikten börjar med att beskriva ett vackert och lyxigt rum, med marmorgolv och förgyllda väggar. Talaren påpekar dock snabbt att även dessa vackra saker inte kommer att vara för evigt. Tiden kommer så småningom att förstöra dem, precis som den kommer att förstöra allt annat.

Talaren fortsätter sedan med att beskriva tidens effekter på en persons liv. Han säger att tiden kommer få oss att bli gamla och svaga, och att den så småningom kommer att döda oss. Han säger också att tiden kommer att ta bort våra nära och kära och våra ägodelar.

Dikten avslutas med att talaren ber Gud om nåd. Han ber Gud att rädda honom från tidens destruktiva kraft.

Personifieringen av tiden i denna dikt är effektiv för att förmedla budskapet att tiden är en kraftfull och destruktiv kraft. Diktens livfulla bildspråk bidrar till att skapa en känsla av brådska och rädsla. Talarens vädjan om nåd är också mycket gripande och hjälper till att driva hem punkten att tiden är något att frukta.