I dikten skildras Casabianca som en modig och lydig pojke som förblir lojal mot sin far, amiral Casabianca, även inför fara. Trots de intensiva striderna och förstörelsen runt honom vägrar Casabianca att överge sin post och fortsätter att slåss tillsammans med sin far. Han visar stor tapperhet och mod inför motgångar.
I slutändan blir Casabianca dödligt sårad och dör en heroisk död, vilket förtjänar sina medsjömäns beundran och respekten från sina fiender. Dikten tjänar som en hyllning till Casabiancas mod, självuppoffring och hängivenhet till plikt, vilket gör honom till en ikonisk figur av hjältemod och lojalitet.