1. Förskjutning :Dikten inleds med raden "Mitt ansikte är en karta över frånvaro", vilket antyder en splittrad och förskjuten självkänsla. Talarens identitet är inte centrerad eller helt formad utan snarare en produkt av de rum och upplevelser hon är utestängd från.
2. Förlust av identitet :Serotte använder bilder relaterade till radering, som "oupplysta rum", "skuggor" och "osynliga rum", för att skildra hur talarens identitet har fördunklats och förnekas. Användningen av pronomenet "det" för att beskriva hennes ansikte förstärker ytterligare känslan av avskildhet.
3. Osynliga historiker :Dikten belyser också raderingen av kollektiv historia och erfarenhet som marginaliserade samhällen står inför. Serotte skriver, "Jag har rört mig genom århundraden, namnlös och förlorad", och lyfter fram den anonymitet och historiska försummelse som svarta individer upplevt under förtryckande system.
4. Söker erkännande :Trots hindren och marginaliserad status uttrycker talaren en önskan om erkännande och validering. Hon längtar efter ett utrymme där hennes närvaro erkänns och hennes sanna identitet avslöjas.
5. Bemyndigande genom solidaritet :Dikten slutar på en hoppfull ton med raden "Du känner det här ansiktet som ditt eget." Detta antyder en potential för enhet och identifikation mellan talaren och andra som delar liknande erfarenheter av alienation och marginalisering.
Sammantaget fångar "Mitt ansikte" komplexiteten i att förhandla fram personlig och kollektiv identitet inför förtryck. Serottes suggestiva bildspråk och känslomässiga språk belyser talarens kamp för att hävda sin existens och bli erkänd inom ett samhälle som försöker radera hennes identitet.