Dikten börjar med att poeten vänder sig direkt till läsaren och frågar:"Vem kallar du svart? Är det jag?" Denna fråga placerar omedelbart läsaren i situationen att konfronteras med sina potentiella fördomar. Zephaniah ger sedan en rad exempel på hur termen "svart" historiskt har använts som en nedsättande term, och hänvisar till dess användning under den transatlantiska slavhandeln och det förtryck som svarta samhällen utsätts för.
Genom hela dikten lyfter Zefanja fram identitetens komplexitet och nyanser och utmanar de snäva definitioner som samhället påtvingar. Han hävdar det svarta samhällets stolthet och styrka och säger:"Jag är svart och jag är stolt." Dikten konfronterar också frågor som polisbrutalitet, social ojämlikhet och behovet av kollektiva åtgärder för att avveckla systemisk rasism.
Upprepningen av frasen "Who You Calling Black" skapar en kraftfull call-and-response-struktur, som uppmanar läsaren att självreflektera och ifrågasätta sina egna fördomar. Zephaniahs passionerade leverans och skickliga användning av språket framkallar en känsla av brådska, och kräver att samhället tar itu med och utmanar rasismens genomgripande effekter.
Sammanfattningsvis tjänar Benjamin Zephaniahs dikt "Who You Calling Black" som en potent kritik av rasism och en uppmaning till social rättvisa. Genom gripande berättande och kraftfullt språk uppmuntrar dikten läsarna att utmana fördomar, omfamna mångfald och arbeta för att skapa ett mer inkluderande samhälle.