Varje strof beskriver husen i olika delstater, alla förmedlar en känsla av sorg. Den första strofen sätter scenen med husen "hophopade/ Som huttrande föräldralösa barn i natten." Personifieringen av husen som föräldralösa antyder deras sårbarhet och ensamhet. Den andra strofen beskriver husen som att de har "mörka, tomma fönster/ Som synlösa ögon som stirrar in i tomrummet", vilket framkallar en känsla av tomhet och hopplöshet i bostäderna.
Den tredje strofen introducerar en känsla av längtan och ouppfyllda drömmar, där husen skildras som "längtan efter solen/ Att komma och värma sina kalla, gråa hjärtan." Solljuset, som ger glädje och hopp, är något som husen desperat längtar efter men inte kan uppnå. Den sista strofen förstärker detta tema och beskriver husen som "gråtande tysta tårar/ För alla drömmar som aldrig blev verklighet."
Sammantaget skapar dikten "Sad Little Houses" en atmosfär av melankoli, som förmedlar sorg, förtvivlan och ouppfyllda önskningar hos de individer som bor i dessa till synes ödsliga bostäder. Det manar till reflektion över kampen och de dolda liven i till synes vanliga förortsmiljöer.