1. Användning av metafor :Poeten jämför solen med "smält guld", vilket framkallar en vision av brännande hetta. Guldmetaforen antyder en skimrande briljans och intensiv värme som strålar ut från solen.
2. Personifiering :Poeten personifierar solen genom att beskriva den som att "sluka allt" och "dricka den sista droppen vatten." Dessa fraser antyder att solen är en omättlig kraft som dränerar landet på fukt och lämnar det torrt.
3. Sensoriska detaljer :Poeten inkluderar specifika sensoriska detaljer för att förmedla den fysiska påverkan av värmen. Omnämnandet av "den bakade jorden" och "darrande träd" skapar en bild av ett ödsligt och utmattet landskap, där även träden tycks darra under solens intensitet.
4. Kontrast :Kabir sätter morgonens livfulla färger och liv tillsammans med eftermiddagens matthet. Han lyfter fram hur den en gång "lila gryningen" har gett vika för en "gul himmel", vilket tyder på en förlust av vitalitet och energi inför den obevekliga värmen.
5. Beskrivande språk :Poeten använder ett rikt och precist språk för att beskriva scenen. Han använder adjektiv som "smält", "häftig" och "rysande" för att betona värmens intensitet och dess effekter på miljön.
Sammantaget fångar Humayun Kabirs skildring av en varm eftermiddag i "Tåg" på ett levande sätt den tryckande värmen, dess obevekliga natur och inverkan den har på landskapet och de levande varelserna i det.