1. Ytlighet: Aronson hävdar att "mångkultur i den lilla världen" fokuserar på ytliga aspekter av olika kulturer, ofta presenterade på ett sanerat och kommersialiserat sätt. Detta leder till en ytlig förståelse av andra kulturer och engagerar sig inte i komplexiteten och nyanserna i olika kulturupplevelser.
2. Brist på djup: Aronson kritiserar tendensen att behandla kulturer som statiska och oföränderliga, och misslyckas med att erkänna mångfalden inom och utvecklingen av kulturer över tid. Han argumenterar för en djupare förståelse av kulturer och erkänner deras komplexitet och flytande.
3. Tokenism: Aronson tror att "mångkultur i den lilla världen" kan vara tokenistisk, med fokus på att fira mångfald genom ytliga gester snarare än att engagera sig i olika kulturers utmaningar och realiteter. Han menar att detta ytliga förhållningssätt kan bidra till en brist på genuin förståelse och empati mellan olika grupper.
4. Kulturell anslag: Aronson är oroad över att "småvärldsmångkulturalism" kan leda till kulturell appropriering, där delar av en kultur antas och används för kommersiella eller underhållningsändamål utan respekt för deras kulturella betydelse. Han tror att detta kan vara respektlöst och exploaterande.
5. Fosteravdelning: Aronson hävdar att "mångkultur i den lilla världen" oavsiktligt kan främja splittring genom att fokusera på skillnader snarare än gemensamma drag. Han anser att det är viktigt att erkänna den delade mänskligheten och kopplingen mellan alla människor, oavsett deras kulturella bakgrund.
Alternativ metod: Aronson förespråkar ett djupare, mer nyanserat förhållningssätt till att förstå olika kulturer. Han betonar vikten av ett kritiskt engagemang i olika kulturella perspektiv, att uppskatta deras komplexitet och flytande, och erkänna kopplingen mellan olika kulturer i en globaliserad värld.
I grund och botten är Aronsons kritik av "mångkultur i den lilla världen" en uppmaning till djupare förståelse och respekt för olika kulturer bortom ytliga gester och kommersialiserade representationer.