* Informell ton: Berättelsen berättas från en tonårsflickas perspektiv, så språket är avslappnat och använder ofta slang och vardagsspråk.
* Figurspråk: Suzanne Collins använder många liknelser, metaforer och personifiering för att skapa levande bilder och förstärka berättelsens känslomässiga inverkan.
* Beskrivande språk: Collins använder detaljerade beskrivningar för att levandegöra Panems värld, inklusive karaktärerna, miljön och händelserna.
* Dystopiskt ordförråd: Boken introducerar ett antal nya ord och begrepp relaterade till det dystopiska samhället Panem, som "Reaping", "Tributes" och "Capitol".
* Enkelt och direkt: Även om berättelsen är komplex, är skrivstilen i allmänhet okomplicerad och tillgänglig för en bred publik.
Sammantaget är språket i Hunger Games engagerande, suggestivt och effektivt för att förmedla berättelsens teman och budskap.