Så här är anledningen:
* Själva berättelsen: Romanen är en karaktärsdriven utforskning av sorg, förlust och familjehemligheter. Det är inte en typisk "skurk-hjälte"-berättelse.
* Flera perspektiv: Berättelsen utspelar sig genom flera karaktärers perspektiv, som var och en möter sina egna kamper. Det finns inte en enda "bad guy" i traditionell mening.
* Omständigheter: Berättelsen drivs av det förflutnas tyngd, karaktärernas beslut och den komplicerade dynamiken inom familjen. Dessa faktorer spelar en större roll än någon enskild antagonist.
Men vissa hävdar att antagonisten utan tvekan är "tystnad" kring sanningen och familjens oförmåga att konfrontera det**. Denna tystnad, vidmakthållen av hemligheter och tidigare misstag, skapar ett nät av spänning och misstro, som i slutändan driver berättelsen framåt.
Därför, snarare än att fokusera på en enda antagonist, är det mer korrekt att överväga berättelsens konflikter som härrör från det komplexa samspelet mellan karaktärer, deras val och de hemligheter som har förföljt dem i flera år.