1. Karakterisering:
* Runda tecken: Bilbo Baggins genomgår betydande karaktärsutveckling och förvandlas från en blyg hobbit till en modig och fyndig äventyrare. Gandalf, Thorin Oakenshield och Gollum uppvisar också djup och komplexitet.
* Platta tecken: Vissa karaktärer som troll och troll fungerar som hinder och antagonister, utan omfattande utveckling.
2. Bildspråk och symbolik:
* Beskrivande språk: Tolkien använder levande beskrivningar för att skapa en rik och uppslukande värld, som "månskenet på floden" eller "skogens mörka djup."
* Symbolism: Den ena ringen, kartan och gåtaspelet har alla symboliska betydelser. Ringen representerar frestelse och kraft, kartan representerar hopp och vägledning, och gåtorna representerar kvickhet och visdom.
3. Tomtstruktur:
* Classic Hero's Journey: Bilbos resa följer den klassiska hjältens resas arketyp, inklusive uppmaningen till äventyr, prövningar och en återkomst med en transformerande upplevelse.
* Rising Action and Climax: Berättelsen bygger mot ett klimax med slaget om fem arméer, där alla konflikter kulminerar.
* Deus Ex Machina: Gandalfs snabba ankomst vid viktiga ögonblick, som under striden, kan betraktas som deus ex machina.
4. Tema:
* Mod och motståndskraft: Bilbos resa belyser vikten av att möta rädslor och övervinna utmaningar.
* Hem och tillhörighet: Berättelsen utforskar teman som hem, tillhörighet och sökandet efter sin plats i världen.
* Girighet och själviskhet: Konflikten mellan dvärgarna och Smaug utforskar farorna med girighet och vikten av osjälviskhet.
5. Berättartekniker:
* Förstapersonsberättelse: Berättelsen berättas ur Bilbos perspektiv och erbjuder en personlig och intim synvinkel.
* Föreskuggning: Tolkien tipsar subtilt om framtida händelser, som Gollums utseende eller de olycksbådande beskrivningarna av Smaugs lya.
* Återblick: Berättelsen använder ibland tillbakablickar för att avslöja tidigare händelser och ge sammanhang.
6. Andra enheter:
* Alliterering: Tolkien använder ofta alliteration för betoning och minnesbarhet, som "Bilbo Baggins" eller "Thorins skatt".
* Personifiering: Han ger människoliknande egenskaper till livlösa föremål, som det "talande svärdet" eller den "sjungande floden".
* Metafor: Han använder metaforer för att skapa levande bilder, som "skogen var ett mörkt hav" eller "draken var ett berg av eld."
Det här är bara några exempel på de litterära anordningar som används i The Hobbit. Tolkien väver mästerligt ihop dem för att skapa en fängslande och bestående berättelse.