1. Skifta perspektiv:
* Victors berättelse: Det här avsnittet kännetecknas ofta av en dramatisk, konfessionell och ofta självömkande ton. Victors röst avslöjar hans inre kamp, skuld och terror när han konfronterar konsekvenserna av sina handlingar. Han använder ofta upphöjt, poetiskt språk, framhäver sitt intellekt och den känslomässiga oro han upplever.
* Monsters berättelse: Monsters berättelse får en mer empatisk, sårbar och ibland anklagande ton. Hans språk är ofta enkelt och direkt, vilket speglar hans självutbildning och hans strävan efter förståelse. Shelley skildrar sin ensamhet, smärta och längtan efter acceptans, vilket tvingar läsaren att ifrågasätta samhälleliga fördomar och mänsklighetens natur.
* Brev och journalanteckningar: Romanen innehåller brev och journalanteckningar från Robert Walton, som ger ett mer objektivt och distanserat perspektiv . Detta gör att Shelley kan erbjuda ett bredare samhälleligt sammanhang för Victors handlingar och monstrets svåra situation.
2. Kontrastord:
* Förhöjt språk: Shelley använder ett utarbetat ordförråd och komplexa meningsstrukturer, särskilt i Victors berättelse. Detta understryker hans intellektualism och storheten i hans ambition. Men detta kan också förmedla en känsla av avskildhet och arrogans.
* Enkelt språk: I monstrets berättelse är språket rakt och ofta vardagligt. Detta återspeglar hans brist på formell utbildning och hans kamp för att formulera sina komplexa känslor. Det skapar en känsla av autenticitet och sårbarhet.
3. Växla från gotisk skräck till filosofisk reflektion:
* Gotisk skräck: Shelley använder livfulla beskrivningar och spännande handlingspunkter för att framkalla rädsla och spänning. Romanen är fylld med element från den gotiska genren, särskilt i scenerna av monstrets skapelse och de skrämmande mötena mellan Victor och varelsen.
* Filosofisk reflektion: Romanen fördjupar sig också i djupgående filosofiska frågor om skapande, ansvar, moral och mänsklighetens natur. Shelley använder dessa ögonblick för att utmana samhälleliga normer och provocera fram djupare reflektioner över det mänskliga tillståndet.
4. Humor och ironi:
* Mörk humor: Shelley använder ibland mörk humor för att ge en satirisk kommentar om samhällets attityder till vetenskap, ambition och socialt utanförskap. Detta lägger till lager av komplexitet till berättelsen, vilket förhindrar att den enbart blir en skräckberättelse.
* Ironi: Romanen är full av ironiska situationer, särskilt när det gäller konsekvenserna av Victors handlingar. Denna ironi belyser de inneboende bristerna i mänsklig ambition och de oavsiktliga konsekvenserna av vetenskapliga framsteg.
Sammantaget manipulerar Mary Shelley mästerligt tonen för att skapa en komplex och mångskiktsroman som fortsätter att få resonans hos läsarna århundraden senare. Genom att sömlöst skifta perspektiv, använda kontrasterande diktion och väva samman element av skräck, filosofi och satir, skapar hon en kraftfull och varaktig utforskning av den mänskliga naturen och dess komplexitet.