1. Humanister av renässansen:
* Erasmus från Rotterdam: Hävdade att skolasticism fokuserade för mycket på logik och abstrakt resonemang och försummade studien av ursprungliga källor och vikten av mänsklig erfarenhet. Han trodde att Bibeln och klassikerna skulle studeras direkt utan skikten av tolkning som tillhandahålls av skolastiska tänkare.
* Michel de Montaigne: Kritiserade den skolastiska besattheten av argumentation och strävan efter "säkerhet" och hävdar att mänsklig kunskap i sig är begränsad och att överdriven beroende av logik kan leda till intellektuell arrogans och dogmatism.
2. Protestantiska reformatorer:
* Martin Luther: Luther avvisade den skolastiska betoningen på verk och mänsklig anledning som grund för frälsning och hävdade att tro ensam var tillräcklig. Han kritiserade också skolastiska doktriner som transubstantiering (tron att eukaristins bröd och vin blir Kristi kropp och blod).
* John Calvin: På liknande sätt kritiserade Calvin det skolastiska beroende av mänskligt skäl och hävdade att Guds ord borde vara den ultimata myndighetskällan.
3. Tidiga moderna filosofer:
* René Descartes: Descartes, en nyckelfigur i den vetenskapliga revolutionen, avvisade skolastikens beroende av aristotelisk filosofi. Han argumenterade för en ny grund för kunskap baserad på förnuft och tvivel och förespråkade för en rigorös undersökningsmetod som skilde sig avsevärt från skolastisk metodik.
* Francis Bacon: Bacon kritiserade det skolastiska fokuset på abstrakta spekulation och argumenterade för en mer empirisk och induktiv inställning till kunskap. Han betonade vikten av observation, experiment och den systematiska insamlingen av data.
* Thomas Hobbes: Hobbes, en materialist och politisk filosof, avvisade den skolastiska synen på världen och kritiserade dess beroende av metafysiska begrepp som "former" och "essenser." Han argumenterade för en naturalistisk förklaring av mänskligt beteende och samhälle, med fokus på rollen som makt och egenintresse.
Vanliga klagomål mot skolastik:
* Överdriven betoning på logik och abstrakt resonemang: Kritiker hävdade att skolasticism fokuserade för mycket på logiskt avdrag och argumentation på bekostnad av empirisk observation, verklig erfarenhet och praktisk tillämpning.
* Förtro till aristotelisk filosofi: Kritiker ansåg att skolasticism var för starkt beroende av filosofin om Aristoteles, vilket hindrade utvecklingen av nya idéer och perspektiv.
* dogmatism och intellektuell arrogans: Kritiker hävdade att skolastism främjade en styv och dogmatisk inställning till kunskap, vilket ledde till intellektuell arrogans och undertrycket av oliktänkande åsikter.
* Fokusera på spekulation och metafysik: Kritiker ansåg att skolastism spenderade för mycket tid på abstrakta metafysiska begrepp och spekulation, och försummade praktiska problem och samhällets verkliga behov.
* Brist på original tanke och innovation: Kritiker anklagade skolastism för att vara stillastående och ooriginal, helt enkelt ompröva och tolka om idéerna från tidigare tänkare istället för att utveckla nya insikter.
Det är viktigt att notera att denna kritik inte alltid var helt korrekt. Medan skolasticism hade sina brister, gav den också betydande bidrag till intellektuell historia, såsom att utveckla stränga metoder för argumentation och analys. Dessutom var skolastiska tänkare engagerade i debatter och kontroverser, med olika tankeskolor som finns inom ramen för skolastik.