Harmonic Foundation :
Tonalitet definierade den harmoniska ram inom vilken barockkompositörer arbetade. Tonikan (nyckeltonen) fungerade som den centrala referenspunkten och gav stabilitet och upplösning för musikaliska progressioner. Varje ackord som används i ett stycke relaterat till tonikan, creando una sensación de cohesión y estructura armónica.
Kadenser och upplösning :
Inrättandet av en tydlig tonalitet möjliggjorde användningen av kadenser, musikaliska fraser som ger en känsla av upplösning eller avslutning. Kadenser var avgörande för att avgränsa avsnitt i en komposition och skapa ögonblick av förväntan och tillfredsställelse för lyssnaren.
Kärlek och uttryck :
Kompositörer under barocktiden hade som mål att väcka specifika känslor och skapa musikaliska berättelser genom sina verk. Stora tonaliteter förknippades ofta med positiva, festliga eller upplyftande känslor, medan mindre tonaliteter förmedlade en känsla av sorg, reflekterande eller melankoli. Att etablera en tydlig tonalitet hjälpte kompositörer att effektivt kommunicera dessa "påverkan" eller känslor till publiken.
Inflytande på formulär :
Begreppet tonalitet påverkade barockmusikaliska former, inklusive binära och ternära former. Varje avsnitt eller rörelse inom en komposition baserades på den etablerade tonaliteten, vilket skapade en balanserad och sammanhängande struktur.
Släktskap med kontrapunkt :
Barockmusiken innehöll ofta invecklad kontrapunkt, med oberoende melodiska linjer sammanvävda. Att etablera en tydlig tonalitet gav ett sammanhållande element, vilket gjorde att dessa rader kunde relatera harmoniskt och bidra till musikens övergripande koherens.
Kromatik och utsmyckning :
Inrättandet av en tydlig tonalitet möjliggjorde också ett omdömesgillt användande av kromatik (införandet av toner främmande för tonarten) och ornamentik. Dessa utsmyckningar introducerade spänning och tillförde uttrycksfullt djup, men var alltid förankrade inom ramen för den etablerade tonaliteten.
Övergångsperioder :
Under övergången från renässansen till barocken, och senare från barocken till den klassiska eran, utvecklades begreppet tonalitet och blev allt mer förfinat. Att etablera en tydlig dur- eller molltonalitet var inte bara grunden för den barockmusikaliska stilen utan banade också vägen för ytterligare framsteg inom tonalmusiken under efterföljande perioder.
Sammantaget var det viktigt att etablera en tydlig dur- eller molltonalitet i barockmusiken för att organisera och strukturera musikaliska kompositioner, förmedla känslomässiga uttryck och tillhandahålla en ram för harmonisk utforskning. Det spelade en avgörande roll för att definiera barockmusikens karaktäristiska ljud, koherens och känslomässiga inverkan.