- Bilder :Sandburg använder levande bilder genom hela dikten för att skapa en sensorisk upplevelse för läsaren. Han använder färger, texturer och ljud för att måla en bild av en värld i övergång. Till exempel symboliserar den upprepade användningen av färgen "gul" livets blekning och dödens närmande.
- Metafor :Sandburg använder metaforer för att jämföra livets flyktiga natur med brinnandet av ett ljus, vilket skapar en kraftfull visuell representation av tidens gång.
- Personifiering :Sandburg personifierar vinden och löven, vilket ger dem mänskliga egenskaper och handlingar. Denna teknik tillför en känsla av vitalitet och rörelse till dikten, samtidigt som den framhäver naturens sammanlänkning och den mänskliga upplevelsen.
- Alliterering :Sandburg använder alliteration, upprepning av konsonantljud i början av ord, för att skapa en känsla av rytm och musikalitet i dikten. Till exempel använder raderna "Den gula lågan/ Flimmer i sockeln" upprepningen av "f"-ljudet för att skapa en känsla av brådska och rörelse.
- Symbolism :Dikten är rik på symbolik, med färger, föremål och handlingar som får djupare betydelser. Den "gula lågan" representerar livet och själen, "sockeln" symboliserar kroppen eller livets behållare, och "vinden" representerar tidens och förändringens krafter.
- Kontrast :Sandburg skapar kontrast genom att ställa bilder av liv och förfall, ljus och mörker, och värme och kyla. Denna kontrast understryker tillvarons dualiteter och spänningen mellan önskan om beständighet och förändringens oundviklighet.
Sammantaget förstärker Sandburgs användning av litterära element i "Tema i gult" diktens genomslagskraft och ger djup till dess utforskning av teman om livet, förgängligheten och det mänskliga tillståndet.