Författare:Robert Herrick
Robert Herricks dikt, "To Blossoms", förmedlar naturens obeständiga skönhet och drar en parallell till det mänskliga livets flyktiga natur. Med en känsla av melankoli reflekterar dikten över cykeln av vårens blomning och efterföljande blekning av blommor, vilket får poeten att begrunda det oundvikliga bortgången av mänsklig ungdom och kraft.
Dikten börjar med att personifiera blommorna som "rättvisa löften om ett fruktbart träd" och tilltalar dem som "barn" av "vårens överseende vilja", och erkänner deras födelse från säsongens generositet. Poeten uppmanar dock blommorna att inte vara självbelåtna i sin glans och varnar för att de snart kommer att vara borta.
I den andra strofen uttrycker Herrick sin beundran för blommornas utseende, särskilt deras rosiga nyans, och liknar dem med huden på "morgonen". Ändå betonar han den övergående naturen hos deras skönhet, och jämför dem med en "skiljd jungfruzon", en metafor som framhäver deras renhet men också deras sårbarhet.
Den sista strofen ger en känsla av brådska när Herrick befaller blommorna att göra det bästa av deras flyktiga tillvaro, och betonar vikten av att ta vara på dagen. Han uppmanar dem att ta vara på ögonblicket och njuta av deras skönhet innan den försvinner, ungefär som hur ungdomliga människor bör vårda och njuta av livets nöjen innan de försvinner.
Genom jämförelsen mellan blommornas tillfälliga skönhet och den mänskliga ungdomens övergående natur, förmedlar "To Blossoms" en känsla av melankoli och manar till uppskattning av livets flyktiga ögonblick. Diktens budskap resonerar med Carpe Diem-filosofin (grip dagen), som betonar betydelsen av att leva livet fullt ut samtidigt som man erkänner det oundvikliga i tidens gång.