1. Generationsanslutning:
"Abuelito Who" belyser sambandet mellan generationerna mellan berättaren och hennes farfar, och betonar det bestående arvet och visdomen som gått i arv genom generationer. Dikten illustrerar flickans resa för att förstå sina förfäders rötter och de djupa känslomässiga band hon känner till sin farfar.
2. Bevarande av traditioner:
Cisneros använder symbolen för "abuelito" för att kapsla in bevarandet och överföringen av kulturella traditioner, berättelser och övertygelser. Genom sin beskrivning av farfaderns berättelser och den värme de ger, understryker dikten vikten av att bevara kulturarvet och de band som förenar familjemedlemmar.
3. Omfamna kulturell identitet:
Utforskningen av "abuelito" och hans berättelser fungerar som en metafor för att omfamna sin kulturella identitet. Cisneros betonar flickans växande känsla av självmedvetenhet och stolthet över sitt arv, och lyfter fram familjens roll i att forma och vårda kulturella identiteter.
4. Flätade liv:
Dikten skildrar farfaderns närvaro som en integrerad del av familjens tyg. Hans liv och erfarenheter är sammanvävda med hans barnbarns, och visar hur individers liv kopplas samman inom en familjeenhet och formar varandras självkänsla.
5. Utvecklande förståelse:
Allt eftersom dikten fortskrider utvecklas berättarens uppfattning om sin farfar från att vara en mytisk figur till en mer realistisk och mänsklig förståelse. Detta återspeglar processen att växa upp och erkänna komplexiteten i mänskliga relationer, samtidigt som man värnar om kontakten med nära och kära.
Sammantaget betonar "Abuelito Who" av Sandra Cisneros betydelsen av familjeband, kulturarv och självupptäckt. Den utforskar det bestående inflytandet från förfäder och familjemedlemmar på en individs identitet och utveckling, och ger en gripande reflektion över familjens väsen och ens plats inom den.